I helgen belystes Lena Forsbergs forskningsavhandling "En jordnära ledarskola" ännu en gång. Har nog inte riktigt förstått hur otroligt värdefullt att det som man alltid själv har vetat, om hur lärorikt och utvecklande samspelet häst-människa är, äntligen finns svart på vitt. Nu kan man hänvisa till ett forskningsresultat, i kontakt med politiker eller andra beslutsfattare, när det gäller hur viktig hästens roll i samhället är.
" Att tämja en häst som är stor och vild och som hanteras av flickor som väger 40 kg handlar i första hand inte om fysisk styrka, utan snarare om förmåga att kommunicera. "
(från Lenas avhandling)
Förmågan eller oförmågan att kommunicera, interaktionen, att vara ödmjuk och ha en social intelligens, är oftast de saker man snabbt lägger märke till i mötet med människor. De kontrollerande, dominerande som sätter sitt eget mående i främsta rummet, utan hänsyn till hur ens beteende påverkar omgivningen, har jag svårt att respektera. De som med härskarmetoder försöker få sina närmaste att tänka och agera på det sätt som DE anser vara rätt och riktigt, de kan jag inte heller respektera.
Alla har vi rätt till våra egna tankar, hemligheter, livsfilosofier och uppfattningar om vad som är rätt och fel. Det som JAG anser vara rätt för mig, finns det inga garantier för att det är rätt för DIG. Det måste man själv komma underfund med, eller hur?
Våra olika metoder för att handskas med svårigheter och vägval vi ställs inför i livet, avslöjar oftast en stor bit av vår personlighet. Gräver man ner sig? Beklagar man sig för hela världen om hur dumma alla är? Lyfter man fram orättvisor och andras "fel"? Eller försöker man se det från den andra sidan? Vilka möjligheter som ges... vilka dörrar som öppnas när andra stängs?
Jag vet i alla fall vad jag skulle göra... :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar