Orsak till stress

Då adrenalinet pumpar i mina ådror. När hjärtat börjar slå betydligt fortare, kroppen intar försvarsställning och förbereder sig för överlevnad. Då märker jag hur stressad jag blir. Mycket pga att jag är medveten om att det är väldigt skadligt för mig just nu med min sjukdomsbild. Mina binjurar jobbar för högtryck med att försöka producera den mängd cortisol som jag behöver för att värja mig mot stressen och ångesten som följer med den.

Idag fick jag det bevisat vem det är i min omedelbara närhet, som gör att jag reagerar på detta vis. Egentligen har jag alltid vetat att denna personen gör mig stressad, men jag har nog aldrig erkänt det för mig själv förrän nu, hur otroligt mycket denna person påverkar mitt mående. I stället för att bara finnas där med uppmuntrande kommentarer, med tillit och förtroende till min egen kompetens till förnuftiga beslut här i livet, så måste jag alltid försvara mig.

Jag ifrågasätts på ett kränkande sätt, jag blir offer för känslomässig utpressning och jag omyndigförklaras på alla sätt och vis. Naturligtvis så opponerar jag mig och försöker förklara att jag gör så gott jag kan, och att jag önskar att bli accepterad för den jag är och vad jag står för. Men det når liksom inte fram...

Av respekt till personen i fråga, som ändå betyder väldigt mycket för mig, så låter jag detta fortgå. Tänker att alla kommentarer görs av välmening, utan tanke på att de faktiskt kan såra och trycka ner mig. Denna person har inte haft det så lätt i sitt liv och vet väl inte hur man ska bete sig..? Jag kan nog lista upp en hel del förklaringar till dennes beteende.

Med facit i hand så kan jag bara sucka djupt. Jag vet att det är mitt eget fel ifall jag låter detta fortgå. Ingen annan än jag själv kan lösa detta åt mig. Känns bara så jä-la jobbigt...

Ska nu försöka koppla av. Åka i väg på min efterlängtade kurshelg. Malin mår tack å lov mycket bättre, så det känns skönt.

Take care, live life - be happy!