Sanningen hinner alltid ifatt en. Jaa - så är det nog! Men hur är det nu med sanningen..? Vad betyder egentligen den för dig? Hur viktig är sanningen? Och vem är det som bestämmer vad som är sant och vad som är osant?
Naturligtvis så beror ovanstående retoriska frågor på hur situationen som sådan är, i vilket sammanhang det utspelar sig i osv. osv. Men en sak är säker. Vad som är sant för Dig kanske inte är sant för mig! Eller vice versa. Allt är beroende på hur man tolkar saker och ting. Och det är sällan, att två personer tolkar allt exakt likadant.
Exempel: Jag ringer hem till min Paula och frågar vad hon gör. Hon svarar "Jag städar." Glad i hågen utbrister jag "Wow, men var i huset är du nu?" (jag skulle nämligen behöva ett telenummer som jag har på en lapp på mitt skrivbord) Då svarar Paula "Jag sitter framför datorn..."
"Men, sa du inte nyss att du städade?" frågar jag då förvånat. "Jooo, jag tänkte göra det...lite senare. Men nu har jag tagit en paus..." ursäktar sig Paula då.
Om inte jag ställt fler följdfrågor på min första fråga, så hade jag varit fullt övertygad, om att min duktiga tonåring var hemma och städade huset.
Missförstånd och feltolkningar kan uppstå så lätt. Ibland uttrycker vi oss lite klantigt. Vi förstår själva exakt vad det är vi menar, men de vi interagerar med kanske uppfattar saker på ett helt annat sätt.
Jag har en enorm intuition, magkänsla, som jag med åren lärt mig att lita på till fullo. Sällan, väldigt sällan, har den fel. Allt för ofta, så vägrar man lyssna till magkänslan. för den är utom all logik, eller utom all förklaring och sunt förnuft. Men oj så ofta, man i efterhand förbannat sig själv, för att man inte lyssnat på den...
När folk blir ifrågasatta, säger reaktionen man får från dem, ganska mycket om det man ifrågasätter är sant eller osant. En del blir förbannade, just för att man ens överhuvudtaget ifrågasätter (vilket jag bara tolkar som ett engagemang) och en del svarar tacksamt och glädjs över, att man är angelägen över att inte missförstå sådant som uttalats, eller upplevts.
Till vilken kategori hör DU? Blir du tillmötesgående och tacksam - eller kommer taggarna ut och du blir förbannad..? Hur vill du själv bli bemött, om du skulle vilja ifrågasätta någon...?
De som överragerar, är jag fullt övertygad om, att de har något att dölja. Deras s.k. sanning stämmer inte överens, med den sanning de vill att gemene man ska ha. Bara engagemanget som läggs ner, för att övertyga sin omgivning om att det de säger ÄR sant, visar att en hund ligger begraven någonstans.
Vet jag med mig att det jag säger verkligen ÄR sant, så ger jag blanka f-n i om folk vill tro annorlunda! Det är deras problem - inte mitt!
Take care, live life - be happy!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar