Vittras lagerstatus = 100%

Är precis hemkommen efter en sen kvällsträning i hoppning i Ersmark. Sofia fick kämpa på rejält, för att få min hingst samarbetsvillig. Farmarpojken har efter vinterns och vårens träningspass fått mycket styrka och kondis. Nu har han själv dessutom börjat upptäcka det.

Till råga på allt vet han att han är snygg. Och stilig. Och han vill gärna vara kung. Snyggast, starkast och med full bestämmanderätt. Får han chansen att uppleva, att den känslan kan befästas - så tar han den - tveklöst. Det gäller att hålla honom kort och "på mattan". Än så länge går det att få honom dit. Tack och lov. Men hur länge till...?

Till råga på allt är Farmarpojken smart, otroligt smart, och vet när man måste skärpa till sig. Men i samma stund man vänder ryggen till, så glimrar de där busögonen till, och bus samt djävulstyg hägrar sekunderna inpå....

Hopptävling på lördag i Skellefteå. Hoppas Sofia tar fram bestämda damen i sig själv, och inser att hon inte är dum med min bushingst, bara för att hon säger till honom. Han behöver det! :-)

Nu har det hunnit bli torsdag. Förstår inte riktigt varför jag är vaken än. Provar att självmedicinera, för att se ifall sömnen fortare vill infinna sig.

Jag har tusen (så många känns det som iaf) viktiga saker, att ta ställning till de kommande dagarna. Tankarna bara snurrar runt i mitt huvud...

Nästa fredag kommer konsulten hit, som ville ha med mig i det där projektet som LRF organiserar för norr- och västerbotten. Måste strukturera upp alla ideér och tankar jag har kring allt det där. Känns viktigt och speciellt. Vill inte missa den chansen...

Umgängeshelg för nr.5 och 6 till helgen. Nya rutiner. Kommer det att funka..?

Paula på Volleyboll-SM i morgon kväll. Borta till på måndag. Hur ska DET gå? Usch, vad jag kommer att sakna henne. Men Oj, vad hon kommer att stärka sig själv med den resan, och vilka minnen för livet hon kommer att få...

De flesta av mina bubblande känslor har dock hamnat i en ask. Vittra är instängd, bortstädad och dämpad. Lagerstatusen är 100%. Viloläget likaså. Fy den som tjuvkikar i asken, och fy den som borrar fler hål i Vittras båt. Jag sätter obrytbara spännband runt asken, pluggar igen de sipprande och läckande skadorna i skrovet, och fortsätter att styra min kajuta mot målet.

För det är ju jag som är kaptenen över min egen båt. Trots stormar, trasiga segel, tappade åror och brutna mastar - så ger jag inte upp. Allt går - bara viljan finns...

Som jag brukar säga till de som är redo att kasta in handduken:

Det modiga är inte att ge upp och gå därifrån - det modiga är att stanna kvar...

Take care, live life - be happy!