I slutet av denna månad åker min Paula på SM i volleyboll för hennes årskull. Jättespännande! Inför detta har de ökat träningsdosen till tre gånger/vecka. Fotbollen har dessutom kört igång och försöks hinna klämmas in mellan hästskötsel, kompisar och skolarbete.
Jag fascineras av det lugn som ändå råder kring Paula. Hon är INTE stressad.
I helgen var jag tvungen att bli en väldigt sträng och bestämd vuxen. En tonåring som varit tillsammans med en kille i nära nog ett år, ville göra slut och bad då sin kompis att göra detta åt henne via MSN!
Efter ett långt samtal och konsekvensbeskrivningar lyckades jag till slut få tonåringen till att inse att så gör man ju inte.... Det tog två dagar innan modet kom och ett telefonsamtal rättade till det hela. Budskapet fördes ändå fram, men denna gång på ett personligt sätt som lämnade utrymme för den förtvivlade killen att få ställa motfrågor och komma till insikt.
I går trallade denna tonåring otroligt glatt. Stolt över sin prestation och varm i kroppen efter att slippa känslan av skuld och skam.
Detta är belöningen av allt arbete man lägger ner på att engagera sig i barnen. Det behövs inte mer...
Take care, live life - be happy!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar