Brinnande drivkraft

Jag slutar aldrig att förvånas. Eller fascineras. Tänk om jag via mina ord, lyckas förmedla en bråkdel av känslan, som infinner sig när man får uppleva det jag har upplevt idag.

Många saker som vi upplever i vår vardag, s.k. "vanliga" saker, är långt ifrån "vanligt" eller en självklarhet i alla hem. En del barn behöver aldrig lära sig att bädda sin egen säng. En del har inte alltid tillgång till rena kläder att sätta på sin kropp. En del kan komma hem till föräldrar som inte är hemma på eftermiddagen, och barnen får därför klara sig själva ända fram till sängdags

För en del serveras allt på ett silverfat - de behöver aldrig ta ansvar för sina handlingar - de behöver aldrig lära sig pengars värde (eller vad man måste göra för att faktiskt ha pengar).

En del barn får uppleva ständig skam, de får emotta orättvis behandling och känna sig både kränkta, oönskade och till en stor belastning för sin omgivning.

Egotrippade vuxna, som pga nonchalans och brist på tid och ork, låter sina barn växa upp utan ramar och förhållningsregler, har jag inte mycket till över för. Varför skaffar de ens barn???

Jag brinner jag för dessa barn. Kan jag hjälpa till med något, så vill jag göra det! Det borde fler göra! Öppna era hem, upplev känslan av att få ge av er själva och er tid. Känslan är obeskrivbar...

Varje gång jag lyckas få ett barn, som pga av vuxnas tillkortakommanden mår riktigt riktigt dåligt, till att le. Och med värme i blicken tacka en, för att man finns där och stöttar, peppar och kämpar för deras skull - så växer jag.

Drivkraften ökar, allt får en mening, min hjälp gör nytta och det känns.... det känns underbart...!

Tidigare har jag alltid levt efter mottot Carpe diem (fånga dagen), och det gör jag väl lite fortfarande. Men min syn på detta med att leva här och nu har förändrats lite. Vi ska aldrig utsätta oss själva för risker, när man har fler än sig själv att tänka på. Carpe diem kan vara farligt egoistiskt, samtidigt som det kan vara djärvt och fantastiskt.

Tyvärr kommer det ofta en "baksmälla" om man tagit förhastade och ogenomtänkta beslut. Carpe diem kan få en till att göra det... Sanningen och förståndet brukar dock hinna ikapp en, och då vill man inte stå där "med byxorna neddragna" ;-)

Fånga dagen på ett sätt som gynnar "massan", så kan man göra! Sätt saker i större perspektiv, tänk stort, se helheter och fastna inte i ett tunnelseende. Går saker dåligt och blir det inte som ni har tänkt - fokusera på det som faktiskt har gått bra, och på vad du kan göra för att göra saker ännu bättre. Vi kan - om vi vill!

Jag vill. Och jag har gjort mitt val. Allt kommer att bli bra, något annat tillåter jag inte. ;-)

Take care, live life - be happy!