En lagkamrat till mig, i volleybollaget jag spelade i när jag var i sextonårsårsåldern, snubblade en dag över vår hjälptränares anteckningsblock. Frestelsen blev för stor, och min lagkamrat kunde inte låta bli att ögna igenom anteckningarna, som vår hjälptränare hade fört under helgens volleybollcup i Vännäs.
En rad etsade sig fast hos min lagkamrat. Hon hade omnämnts som loj och okoncentrerad. Säkert så hade vår hjälptränare någon plan med hur han skulle förbättra min lagkamrats "fel", men skadan var redan skedd. Min lagkamrat beklagade sig för alla andra i laget och sökte empati hos så många det bara gick, över vår hjälptränares "dumma" ord.
Naturligtvis så öppnades ögonen hos mina lagkamrater. Kanske var hon lite loj och okoncentrerad? Ja, så var det nog... Vår hjälptränare hade helt rätt! Det tråkiga var att nu hade hon taggarna utåt mot vår hjälptränare och kunde inte ta till sig kritiken på rätt sätt, när han på nästa träning ville få henne till att kämpa mer, jobba hårdare och fokusera lite mer på spelet.
Tänk om min lagkamrat valt att inte säga något till vi andra, om vad hon hade läst. Kanske hade vi andra då inte observerat den kyla, som sen infann sig mellan henne och hjälptränaren. Kanske hade vi kunnat fokusera på spelet mer och förbättrat massor av saker, istället för att tänka på vad hjälptränaren kanske skriver i sitt anteckningsblock om oss andra? Kanske hade vi även fått henne att glömma det där som stod där i blocket... det kanske inte var så allvarligt, som hon ville påskina..? Kanske hon bara förstorade upp saken? = Mest troligt!
Detta bevisar än en gång hur viktigt det är att tänka sig för innan man öppnar sin trut. Min lagkamrats patetiska försök att få medhåll från oss övriga, samt hennes självömkan visade tyvärr inga gränser.
Naturligtvis kom det på något sätt fram till vår hjälptränare, att min lagkamrat tjuvläst hans anteckningar. Han kallade till samling i omklädningsrummet redan samma dag. Vad min kamrat inte visste, var att om hon hade fortsatt och läst hans anteckningar, så hade hon sett den positiva kritiken om henne, som hjälptränaren skrivit på nästa blad...
Mycket väsen för ingenting...
Ibland (och ganska ofta faktiskt) så är inte saker och ting som de först kan te sig att vara. Jag tror med säkerhet att man vinner på att försöka se saker och ting i ett lite större perspektiv, än att bara fokusera på här och nu. Långsiktigt tänkande tror jag också på. I stället för att alltid se kommentarer som påhopp och personlig kritik, kanske man kan ställa sig frågan: Undrar vad som menas med det här? Man bör dessutom sova på saken i en eller två nätter. Då brukar ilskan och frusterationen ha lagt sig och man kan tänka lite klarare... oftast... :-)
Man kan väl inte bilda sig en uppfattning om en boks innehåll bara genom att läsa två-tre kapitel i mitten av boken, visst borde man läsa hela, innan man gör sitt omdöme om boken?
Jag älskar personer - och böcker - som ju mer man lär känna dem (eller ju längre fram i kapitlen man kommer) visar ett djup och många sensmoraler i yttranden och påståenden. Dessa personer (och böcker) väljer jag att vara rädd om och plocka fram när de som bäst behövs.
Vad har Du i Din bokhylla...? ;-)
Take care, live life - be happy!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar