Kliv in i mitt hem.
Dörren står öppen.
Säg,vad är det du letar efter?
Pengar? Nåt att svallra om, eller hemligheter?
Titta i skåpen,
i garderoberna med.
Jag lovar du hittar något användbart,
i ditt uppdrag att visa dig smart.
Felen hos mig
de bjuder jag på.
Jag är bara mänsklig,
det borde väl du förstå..?
Snälla, kan du för mig förklara
hur det känns att dagligen vara,
en som lever för att andras fel belysa,
och respektlöst älta, istället för att mysa?
Varför är det så svårt
att få folk att förstå,
att jag vill inget annat
än att hjälpa dem att få,
självkänslan åter
och förtroendet på topp.
Då vinner vi alla,
livets långa lopp!
Vekå 090509
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar