Agraffri - men arg!

Lite ilska skadar inte bland. Det rensar upp.

Nu ska jag bara ta reda på vart jag ska rikta min ilska så att rätt mottagare får den. För tillfället är det tangentbordet som får känna på lite tuffare "tryck". :-)

För det första: I sex (!) års tid har jag haft fel diagnos.

För det andra: Min operation var en jobbigt beslut känslomässigt. Så här i efterhand vet man inte ens om det som gjordes egentligen var nödvändigt...

För det tredje: Mina dåliga erfarenheter från förra gången agrafferna skulle bort, satt djupt inrotade. Upplevde ingen medkänsla, förståelse eller acceptans för min oro. I varje litet hål som agrafferna suttit, sipprade var fram sedan de ryckts bort. Trodde jag skulle svimma av smärta där jag låg på den obekväma britsen. När jag snällt bad sköterskan om en andningspaus och frågade om det inte fanns tillgång till någon slags bedövningsspray el. dyl. så himlade hon med ögonen, och jag upplevdes som den mest sjåpiga patienten för dagen.

För det fjärde: Var finns medkänslan och välviljan..? Om än sjukvården inte är en serviceinrättning, så kräver jag ändå att man har ett visst bemötande. Hur mycket kostar det på att, när väntetiderna börjar dra iväg, skicka ut en sköterska lite snabbt i väntrummet och upplysa alla väntande, att de jobbar på så gott det går, att de är medvetna om att de ligger efter i schemat, och att de hoppas på vår förståelse? Om man som väntande får se att det är mycket spring o dyl. i korridorerna så förstår man det. Men när stället gapar tomt, ingen kommer trots att man plingar på akut-klockan, när de få vit-rockarna man ser går omkring med en kaffekopp i handen - då blir jag upprörd!

Vad hade krävts för att jag skulle slippa känna denna känsla?

Jo, en stor, djupgående förklaring till felbedömningarna vården har gjort om mitt sjukdomstillstånd. Information om hur och var jag kan vända mig i efterhand, om fler frågeställningar kring mina besvär m.m. dyker upp.
En varmare attityd och förståelse för min smärta. Varför skulle jag överdriva om hur ont jag har..?

Nu känns det lite bättre. :-) Har fått beklaga mig nu en stund...

Hmm.

Måste nog läsa receptet nedan en gång till... :-)