onsdag 16 september 2009

Känslan av att bli omyndigförklarad


Bespara mig dina bortförklaringar.
Skit i dem. De tjänar ändå inget till.
Skadan är redan skedd.
Gör hellre ditt bästa för att laga den.
Vad får dig att tro att jag skulle må bättre av att inget veta?
Vad får dig att tro att jag borde ha fattat..?
Jag är ingen tankeläsare. Jag kan bara ana saker.
Jag känner mig överkörd.
Omyndigförklarad.
Förbisedd.
Jamen, du har ju legat på sjukhus... Allt gick så fort...
Visst, ta bort mina rättigheter. Ta bort jämlikheten.
Fy, vad besviken jag är! Och arg!
Behandla andra som du själv vill bli behandlad.
Varför gör vi inte det..? Varför...?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar