För 2 år sedan...

... så slogs benen undan på alla i vår familj. Min storebror Tomas dog. Knall och fall på bussen ut till Arlanda flygplats. Hans tuffa livsstil gjorde att vi var många som ibland undrade hur länge det skulle gå... men när det väl hände, så var chocken oundviklig.

För mig personligen så efterlämnade han så många frågor utan svar. Vår relation var komplicerad och speciell, mer än vad någon annan kan ana... Vi upplevde ytterligheter tillsammans. Känslomässigt djupa svårigheter, företagsmässiga höjdpunkter och dalgångar, samt perioder av total fysisk och psykisk utmattning.

Min bror var i mina ögon en hårdhudad företagsman. Jag undrade ofta vad som var hans drivkraft. Nu undrar jag inte längre. Nu vet jag. Alla hans positiva arbetsmetoder jag hann ta del av, de har jag skrivit in i mitt hjärtas loggbok. Hans positiva syn på engagemang, driv, personal och vilja har jag också etsat in. Det negativa, som tyvärr var lite för frekvent, har jag valt att lämna bakom mig. Och tagit lärdom av.

Idag är jag bara tacksam. Tänker på allt det positiva han efterlämnat. Folk minns honom och kommer så att göra under en lång tid, för han lämnade ingen oberörd.

Sänder varma tankar till hans två barn. Tänker på er ofta.

Ännu varmare tankar till mamma. Hon som förlorat ett av sina barn.

Stor varm kram till storebror Sven. Tack för att DU finns.

I dag sörjer jag, men väljer ändå att vara glad och tacksam.

Ta hand om varandra...