... har fastnat hos min lilla Malin. Oron jag kände över att få uppleva hennes besvikelse ifall hon inte blev uttagen i 60 m - loppet var helt onödig. På min fråga igår, när hon trallande kom hem och jag undrade om hon hade haft en rolig dag, så sa hon: "- Jaa, mamma!" "- Va bra!", svarade jag naturligtvis glatt tillbaka och frågade försiktigt även om uttagningen.
Malin var snabb med att säga att det kan tänkas att hon ska vara med. Hon stod som första reserv ifall någon skulle bli sjuk el. dyl. Tydligen så hade hon blivit fyra, vilket hon oxå befarade att hon skulle bli. Men istället för att se det negativa i förlusten, så valde hon att se det positiva med att vara första reserv!
Tror ni att jag är en glad och stolt mamma...? Jaaaaa.
I dag tänker vi glada tankar. :-)
Puss o Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar