Sparlågan brinner

Nu börjar jag kunna se tendenser hur mitt framtida ärr kommer att se ut. Såret läker på bra nu. Det är fortfarande öppet, och jag måste ännu lägga om det två ggr per dag. Men bättre blir det.


Ärret kommer att göra min mage lite deformerad. För mig blir det som en symbolik för det h-vete jag varit tvungen att gå igenom. Det synliga ärret kan ändå aldrig nå upp till proportionerna av skadan som skett inom mig. Både mentalt och kroppsligt.


Känner mig verkligen på sparlåga. Kämpar förtvivlat för att hålla nosen ovanför vattenytan. Energireserven har varnat länge för sviktande lagerstatus.


De små, gnistrande diamanterna i vardagens kolsvarta mörker, greppar jag efter som en galen guldgrävare. De håller mig upprätt, tålmodigt väntande på Tillfället. Likt ett skadat lejon har jag gått till reträtt, men vänta bara...


När Tillfället kommer, då är jag beredd.

Idag ska jag fortsätta med höststädningen. Den dagen min kropp är redo för utomhusarbete ska inga "måsten" få hålla mig inomhus! Inga oputsade fönster, osorterade garderober, pappersarbete eller liknande inneaktiviteter, ska hålla mig inne. Då ska jag ut! :-)

P o K/ Vekå