Min kära R följde mig till stan idag. För första gången på länge upplevde jag äntligen att de inom sjukvården tog mina besvär på riktigt allvar. Fick idag besked via post, att det de plockade ut ur mig vid operationen var helt friskt och fint. Trodde inte mina ögon! Bra visserligen, men ännu ett bevis på vilken felbedömning och feldiagnostisering jag har fått.
Fick inte träffa rätt doktor heller. Hon var tvungen gå på möte. Den jag träffade var dock bra och tog sig tiden jag krävde att få. Många prover togs, som vanligt. Djupet i såret har krympt lite. Är nu ´bara´ 2 cm djupt. Det betyder alltså att det har läkt på bra inifrån sedan i tisdags. Smärtan som jag nu upplever som mer stickande och brännade, är som jag redan trott, en del av läkningsprocessen. Nervtrådar ska hitta varandra igen, muskler ska helas och bindväv och hinnor återskapas.
De fascinerades över hur bra det ändå verkar läka och jag tror det beror på mitt ´jävlar anamma´! :-)
Tyvärr har inget förändrats inne i min buk. Problemen där kvarstår, oförändrat sedan sist. Försöker tänka att jag fokuserar på en sak i taget. Mitt otäcka sår har fått 95% av mina tankar. Vi lagar det först, sen tar jag det andra. För frisk ska jag bli!
Om två veckor är nästa återbesök inplanerat. Innan dess ska mycket ha hänt och vägen mot Tillfrisknandet ska närma sig slutet.
I morse var det förresten rimfrost ute. Vintern måste dröja. Vill hinna uppleva hösten på riktigt.
I morgon blir det hopptävling för min Farmarpojke. Oj, va spännande det ska bli! Måste ladda videokameran och filma lite. I morgon ska jag pussa på honom. Inandas doften och se om han minns mig. Saknar honom sååå...
Take care, live life - be happy!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar