Idag ska jag göra ett viktigt samtal. Jag har funderat fram och tillbaka i mitt ställningstagande i denna fråga och har nu äntligen bestämt mig. Samtalet är inget jag ser fram emot, men det SKA göras. Det strider dels mot en del av min livsfilosofi, att man ska lägga svårigheter bakom sig och sträva framåt, dels så kommer det att starta en process, som jag inte riktigt vet om jag är frisk och stark nog, att klara av ännu. Vi får se vart det leder.
Var på föräldramöte igår igen. Fick ta del av kunskapsmålen för åk 3 som är satta av Skolverket. (De finns att läsa på Skolverkets hemsida). Tycker det är helt realistiska mål. Inget konstigt. Problemen blir bara när det finns barn som inte når målen och vilka åtgärder som tas, eller ännu värre, INTE sätts in... Har fått förklarat att barn som inte når målen, ändå flyttas upp i klasserna.
Under min skoltid (fast det håller ju snart på att va länge sen...) så fanns det en och annan som var tvungen att gå om vissa årskurser. Just för att de låg så långt efter. Börjar ett barn ligga efter på ett tidigt stadium, och halkar efter mer och mer för varje år som går, vilka förutsättningar ger man då dem att klara sin skolgång med ett godkänt resultat? Lärarkåren gör förhoppningsvis så gott de kan, med de resurser de har. Men...
Mest frustrerad blir jag, när jag upptäcker att problemet är nonchalans och att folk skyller på varandra. Stå inte bara där - gör något! BLÄÄÄ!
Bravo, nu är jag lagom upprörd för att ta tag i det där samtalet...
Ha det bäst, P o K
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar